♡

Jag kände bara mina tårar rinna ner över ansiktet. När jag kom hem sprang jag upp på mitt rum. Efter lugnat ner mig själv och torkat tårarna loggade jag in på twitter. Jag hade inte vart inne där sedan jag kom hit. Jag klickade på att skriva en ny tweet. Och skrev:
I hate hearing about something that absolutely kills you inside and having to act like you don’t care.

Jag och Justin hade gått upp tidigt för att göra en radiointervju i Toronto. Men var äntligen tillbaka igen. Ryan hade förslagit att vi skulle dra ner till hockeyrinken och lira hockey. Jag hade skrattat hårt när jag tänkte mig själv åka runt i skridskor bredvid alla hockeykillar. Så Ryan och Chaz åkte dit i alla fall och Justin drog med mig ut för att se staden. ’’Så vad pratade du och Belle om förrgår kväll?’’ frågade Justin nyfiket. Denna killen missar ingenting, sanna mina ord. ’’Om hennes pojkvän faktiskt’’ svarade jag och försökte se om han var lika förvånad som jag var när jag fick reda på det. Men han nickade bara oberört. Vi gick tyst en bit och såg på omgivningen. Då och då gick det förbi någon och hejade glatt på oss. Det var inte alls som att gå i USA här. I Stratford blev vi behandlade som vanliga, det var det jag gillade mest med denna stad. ’’Du gillar henne va?’’ sa Justin och väckte mig ur mina tankar. Jag blev förvånad av den raka frågan, men nickade lätt på huvudet. ''Kom med mig här’’ sa han och drog in mig i på en väg. Längst in på vägen låg en skola. När vi kom in sa han åt mig att vara tyst och vi rent ut sagt smög upp för en trappa. Då började jag höra musik, riktigt feta hiphop beats. Vi kom upp på ett loft och tittade ut över salen, som vid min förvåning var en danssal.

Ute på golvet såg jag en tjej som dansade den mest otroliga inlevelsen och var grym. ''Belle’’ sa Justin och nickade mot dansgolvet. Det var faktiskt hon. Iklädd i gråa mjukis och en svart sport behå dansade hon runt på golvet. Hon var så inne i sin dans att jag inte ens trodde hon skulle höra om det blev jordbävning utanför. I spegeln såg jag hennes ansikte. Det var fyllt med hopp, glädje och passion. Justins mobil började ringa och jag hade haft fel. Hon kunde väckas ur sin dans och hon tittade rakt upp på oss. Justin vinkade och vi gick ner till henne. Jag log generat när vi kom ner men Justin gick fram och började dansa själv tills det ringde på hans mobil igen. ''Jag måste nog ta det här, det är Scooter’’ sa han och gick iväg. ’’Du har aldrig berättat att du dansar’’ sa jag förvånat. ''Det är inte så att vi pratar så mycket’’ sa hon retsamt. Det höll jag med om. Den enda gången vi faktiskt pratat hade jag stuckit därifrån.

Jag hade sprungit hemifrån till dansen när jag fick beskedet att jag kunde låna den idag. Om det var något jag älskade var det att dansa. När jag ställde mig där på golvet glömde jag allt. Alla mina problem, och efter i natts samtal med Alexander skulle det behövas. Jag kopplade in min ipod till högtalarna och satte på de tyngsta hiphop beatsen jag hittade. Så fort jag började röra mig kom jag in i min värld. Till min förvåning var Jaden allt jag såg. Det var som jag omedvetet dansade till honom. Jag skakade på huvudet och gick för att byta låt. Jag tittade mig runt, ingen här. Jag drog av mig mitt vita linne och satte på look at me now. Jag har dansat sen jag var liten och alltid haft roligt när jag dansar. Men det var inte förrän jag började dansa för mig själv utan klasser, lärare och koreografer jag kom in i en annan värld. Jag började breaka och precis när jag skulle göra en baby freeze hörde jag en ringsignal från loftet. Till min förvåning såg jag Justin, tillsammans med Jaden. Justin vinkade glatt medans Jaden såg ut mer som ett barn som blivit på kommen med att göra något hyss. Justin började dansa direkt när han kom ner tills hans mobil ringde igen och han gick ut för att prata med Scooter. ’’Du har aldrig berättat att du dansar’’ sa Jaden till mig och lät förvånad. ’‘Det är inte så att vi pratar så mycket’’ svarade jag lite retsamt. Jag har alltid kännt att när jag väl pratar med Jaden är det enkelt, men att komma dit är svårare. Jag förstår mig inte alltid på honom. ''Sätt på våran låt’’ svarade Jaden och pekade på ipoden. Jag fick tänka plötsligt innan det slog mig vilken låt som var våran. Till min förvåning gillade jag verkligen att han sa våran låt. Så där stod jag en svensk tjej på 13 år tillsammans med en av de kändaste tonåringarna i världen Jaden Smith. Och vi dansade till våran låt.

'